28 April

Suttit här länge nu och skrivit och sen raderat allt för att jag inte vet hur jag ska börja.. skriva har aldrig varit min starka sida.. men det är ett sätt för mig att få ur allt som finns inom mig. Jag har gått igenom mycket i mitt liv även om människor inte tror det. Samtidigt så är jag glad för allt som har hänt. Utan de skulle jag inte varit den jag är idag. Och jag tror att saker händer för en anledning, jag skulle aldrig fått de jag har idag om jag inte var stark nog att klara av det. Jag har fortfarande inte accepterat läget helt men jag är på god väg. Jag måste lära mig att lyssna på min kropp och se mina begränsningar. Att acceptera att jag inte klarar av allt... Vilket är väldigt svårt för mig.

Finns såklart positiva saker med sjukdomen även om de är svårare att se. Jag har fått en enorm vilja, jag uppskattar dom bra dagarna otroligt mycket mer än tidigare, lätt för att sätta mig in i andra människor situationer. Och jag kan ju såklart inte glömma min enorma envishet som ibland kan ge bakslag men för det mesta gör den mig gott.


Slutsatsen av allt är väl att jag måste lära mig att acceptera mitt förflutna och faktist se att jag har lärt mig otroligt mycket av de som hänt mig och att jag inte skulle va den jag är idag utan det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0