Lissajonsson

Jag vet inte riktigt var jag ska börja..men jag vill inte vara tyst längre.. Vet att människor har undrat, och att visa mig svag har alltid varit svårt.. jag har haft en frunansvärd period med smärta, panik och ångest. Ångest och panik över att inte komma låss från de onda och från allt de jobbiga.. att inte ha orken att laga middag, städa eller andra måste. Att ha ont dygnet runt, molande smärta som aldrig försvinner, att inte kunna röra händerna utan att de gör ont. Att vakna flera gånger per natt med en sån obehaglig smärta i ryggen, krypandet i benen och kramperna.

Att sen behöva oroa sig för pengar tynger ner en ännu mer. Och ett kraschat förhållande på de..

Jag har störtat ner till botten och nu börjar den långa vägen tillbaka ..